Chalmers Manskör tillkom 1964, vid juletid. 1964? undrar du kanske förbluffad. Jo, det var ju faktiskt först när Kammarkören bildades som manskören blev Manskören, efter att i en herrans massa år ha varit bara Chalmers kör, under olika namn, och i olika konstellationer. Men det är ju självklart att det är Manskören som är bärare av den chalmersska sångartraditionen sedan dennas begynnelse...

Hur gammal är då denna tradition? Frågan väcktes först 1959, då Akademiska Kören (AK) firade sitt 40-årsjubileum, och efter en hel del efterforskningar fann man svaret i en av högskolans gamla minnesskrifter: "Redan 1870 framkom förslag att bilda en sångkör eller 'qvartett'. Förslaget realiserades och en sångkör kom till stånd." Denna bildades som en underförening till C.S., och den förste dirigenten blev styckjunkare Blom. Sångkören hade ungefär tio medlemmar (knappt 20% av de studerande vid Chalmers).

Efter några år avtog intresset mer och mer, och verksamheten låg i praktiken nere under ett antal år, men under 1880-talets senare hälft sjöngs det allt mer vid allmänna tillställningar. Detta fick till följd att den från C.S. helt fristående Chalmers Allmänna Sångarförening (C.A.S.) bildades 1894. Denna förening rönte genast ett större intresse, varpå kören växte till en storlek som kan jämföras med dagens Manskörs.

Vid sekelskiftet och efter detta kom verksamheten mer och mer att likna dagens, med årliga konserter, resor m.m. även repertoaren liknade dagens manskörsrepertoar. Här kan nämnas flera av styckena i denna bok, t.ex. 'Sangerhilsen', 'Stå stark','Dåne liksom åskan, bröder!' och 'Glad såsom fågeln'. Faktiskt är det så att 60-70 % av 1870-talets repertoar finns kvar än idag i någon form. Många av dagens gasquesånger sjöngs med stort allvar på den tiden. Det norska inslaget i C.A.S. var stort, då många av de studerande på Chalmers var norrmän.

Under Första världskriget och 20-talet hade man stora problem med nyrekryteringen av dirigenter och styrelse, varför ett samarbete med AK, som var i samma sits, inleddes. Trots detta dog sången ut mer och mer, och det dröjde ända till 1936 innan körsången togs upp igen, nu åter i C.S. regi.

Det första framträdandet från den nybildade kören - C.S.-kören - den 4 mars 1937 blev en succé, sedan man tvingats ta om 'Ein König', som tagits upp en ters för högt. Under Andra världskriget avstannade verksamheten åter ("Sångkören har tråkigt nog avsomnat för tillfället. Rösterna är nämligen på beredskap." - C.S. terminsberättelse 1942), för att skjuta fart på nytt under slutet av 1940-talet.

Under 1940-talets senare del trädde den mycket engagarade Nils Berg in som Manskörens dirigent 1944-1948. Hans engagemang bidrog både till ett nytt lyft för kören samt skapandet av Chalmers Sångkörs första sångbok. Boken består av snapsvisor från Chalmers som Nils samlade in från olika pensionerade Chalmers-professorer. Under dessa år komponerade också Nils flera stycken bland annat "Här e Chal".

Så den 21 januari 1948 tog kören på nytt steget ut ur C.S. och bildade Chalmers Sångkör, med dirigent Sölve Karléns ord från 1942 ringande i öronen: "Körmedlemmar - I som prestera sådan hög konst - föröken eder!" Enligt konstitutionen var nu kören en självständig förening under Chalmers Studentkår, och det är dessa stadgar vi har än i dag.
Allt sedan dess har traditionerna blivit fler och fler. 1951 anordnades den första gemensamma mösspåtagningen av GFS på Götaplatsen. Denna äger sedan 1953 rum i Trädgårdsföreningen, och är en självklar punkt på Manskörens digra vårprogram. En ännu äldre tradition är den årliga vårkonserten. Andra gamla traditioner är Luciafirandet, som först utfördes av en dubbelkvartett i stjärngosseskrud, men med tiden kom att innefatta hela kören, julgransplundringen i sportstugan, som instiftades 1963 och Sångarfestivalen från februari 1965.

Från början av 1960-talet hade kören kompletterats med sångare av det kvinnliga könet, då dessa började förekomma på Chalmers. Från början var det inte mycket till blandkör, men med tiden blev antalet flickor större och detta ledde fram till bildandet av Kammarkören 1964.

Sedan dess har antalet körer utökats med två till och traditionerna har utvecklats, mestadels i positiv riktning. Som undantaget som bekräftar regeln kan nämnas den gamla goda traditionen med ett glas punsch innan en viktig konsert. Den dog dock ut redan 1946, då den beprövade halsmedicinen ersattes med ett havreavkok!
(Ovanstående text av Hans Jonsson är hämtad ur Chalmers Manskörs Sångbok, Göteborg 1995.)