På våren 1986 var Chalmers Sångkör i Finland och hälsade på bl a Florakören i Åbo. Dessa spröda sopraner och maffiga altar imponerade storligen på flickorna i kören och tanken föddes på att skaffa en egen damkör. Efter diverse diskuterande och funderande bestämdes att vi kunde få starta en försöksverksamhet med befintliga flickor samt ett visst tillskott av sökande som nätt och jämnt inte kom in vid höstens ansökningar. Den 14 januari 1987 hölls den första repetitionen med ett tiotal sopraner och altar och med Annika Carlson (numera Ekvall), sopran i Vokalensemblem, som temporär dirigent.

Första framträdandet gjordes redan efter två veckor när vi, ståendes i den mycket branta backen nedanför Volrat Tham, sjöng serenader nedanför fönstret till en B1 i manskören på hans 24-årsdag. I mars var det dags för första konserten. Damkören beslöt sig inför konserten att anamma färgen gult, vilket också våra manliga medhjälpare (en pianist och en notvändare) bar dagen till ära.

Därefter åkte hela kören till Oslo. Med våra 8 medföljande medlemmar av 10 kunde damkören ställa upp med det högsta procentantalet turnevilliga sångerskor. Vi hade dessutom, som den minsta kören, den största publiken och framförde under stort jubel "Dofta, dofta vit syren", "Natt" och örhänget "Close to you" av Burt Bacharach.
Damkörens bildande var inte helt problemfritt. Somliga element, mestadels från Manskören, men även övriga, var emot bildandet av en damkör. Frågor som oundviklig sänkning av kvalitén, njutbarheten av ännu fler skrikiga sopraner, problemet med att ingen veckodag blir ledig för möten och brist på repertoar stöttes och blöttes redan innan Damkören började att repetera.

Efter ett halvårs repetitioner samt lyckligen genomförda konserter och turneer trodde damerna att Damkören visat sig livskraftig tillräckligt för att bli upptagen som den fjärde delkören i Chalmers Sångkör. Efter en livlig debatt, där särskilt avgående såväl som tillträdande ordförande uttalade sig emot, bestämde dock Decembermötet att inte bifalla detta. Damkörens extra medlemmar, som inte var fullvärdiga medlemmar i Chalmers Sångkör, hade naturligtvis inte rösträtt på mötet eftersom de bara betalade "notavgift" istället för vanlig medlemsavgift. Därmed uteslöts också Damkören från medverkan på skivan som spelades in sommaren 1987. Damkören medverkade inte heller vid Studentkörfestivalen i Linköping.

Ingenting kunde dock hindra damerna från att repetera, och nästa höst samlades Damkören igen och fortsatte som vanligt. Vid ett framträdande för Seniorföreningen yttrades frasen "Damkör! O ljuva utopi" av en av herrarna som mindes 60-talets tjejtorka! Ett framträdande i korta svarta kjolar på ett FestU-kalas gjorde också stor lycka. Vi fick vara med på konserter och turneer, fast med kortare program än de andra. Nu tillkom också Flicksångboken och ett separat register för damkörsnoter i notförrådet.
Efter Holland-Belgien-turnen (Matona Mia Cara, Tota Pulchra Es, Iltatunnelma, Horgalåten samt den käcka slagdängan Bei Mir Bist Du Schön) var det dags för decembermöte igen. En f d ordförande hade laddat upp med motargument mot damkören, men efter att han dragit alltihop insåg mötet hur fånigt det lät! Efter en kort debatt röstades stadgeändringen igenom med stor majoritet och Damkören blev, efter tre terminers övande, upptagen som fullvärdig delkör i Chalmers Sångkör. Den första medlemmen från Damkören valdes också in i styrelsen.

Före decembermötet hade en musikutbildad dirigent raggats upp (manlig!) som var villig att ta sig an kören och hösten 1988 kunde Damkören för första gången ta in nya körmedlemmar som de andra. Under Kjell Dennersten poppade repertoaren upp sig och hits som California Dreaming, I Get Around och Tuxedo Junction såg dagens ljus, kompletterade med Air av Bach för trestämmig damkör och fyra söta doabasar, handplockade av kännarna i Damkören. En beryktad rephelg på Visingsö (pottskåpsjakt och köksinbrott) avhölls på hösten. Det första kalas som Damkören höll i hade det ljuva och romantiska temat PUNK (mer säkerhetsnålar åt folket) och var det svartaste julkalaset någonsin. Stor succé.

Hösten 1989 fick damkören en ny dirigent, Hanna Lundbäck (numera Kjellberg). Detta år repeterade körerna ganska lite för sig, utan koncentrerade sig på de två stora gemensamma arrangemangen, Benny Andersson-konserten och Japanturnen.

Hanna stannade till 1992, då hon efterträddes av Maria Fogelberg. Detta år hade Damkören en stor konsert tillsammans med Stella Academica vid jul och framförde A Ceremony of Carols av Benjamin Britten för damkör och harpa i Vasakyrkan.

Maria Fogelberg efterträddes senare av Jenny Sandsten. 1996 blev Jenny dirigent för Kammarkören istället, varför Tony Margeta valdes till ny damkörsdirigent.
Under Tonys ledning hann Damkören med att göra flera konserter runtom i Göteborg, bl.a Rädda Barnens konsert "Hela Sverige sjunger" två år i rad samt den populära "Diskant -97", där diskantkörer från stora delar av landet gjorde en stor konsert tillsammans. Damkören har även deltagit i Sparbankens körtävling "Toner för miljoner", med en hårsmån från seger hamnade de båda gångerna på en andra plats.

1997 firades tioårs-jubileet med en stor galakonsert på ett fullsatt Stora Teatern. Pärlor från ett decennium radades upp. Vår grundare Annika Ekvall var givetvis inbjuden och fick dirigera den oförglömliga hiten "Törnrosa", som framfördes med förstärkning av föredetta damkorister.